- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
99

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som plundrade staden — gumman med de lutande skuldrorna,
ni vet, som ni sade ni skulle få fatt på; och jag visste nog
också, att ni skulle lyckas, eftersom ni har rykte om er att
aldrig skryta, och — nåväl, ni — ni har väl infångat
gumman?»

»Måtte f—n taga gumman!»

»Vad nu då! Ni vill väl inte säga, att ni ej fått fatt på
henne?»

»Nej, jag har inte fått fatt på henne. Om någon kunde
ha infångat henne, skulle jag ha kunnat göra det; men ingen
kunde det, vem det vara månde.»

»Jag är ledsen, riktigt ledsen — för er skull, ty då det
blir känt. att en detektiv uttryckt sig med sådan säkerhet
och sedan...»

»Bry er inte, det är alltihop; bry er inte, och vad staden
beträffar, behöver den inte gräma sig heller. Hon är min
stek — var ni säker på det. Jag är henne på spåren; jag
har fått uppslag, som...»

»Det är bra! Om ni kunde få hit en detektivveteran
från S:t Louis att hjälpa er finna ut, vad spåren betyda och
vart de leda, så...»

»Jag är tillräckligt veteran själv, och jag behöver ingen
människas hjälp. Jag skall ha henne inburad inom en ve...
inom en månad. Det svär jag på!»

Tom sade vårdslöst:

»Jag antager, att det är nog — ja, det är nog. Men
gammalt folk plägar inte ofta — och hon var ju ganska
gammal, antar jag? — leva länge nog för den försiktiga marsch
framåt, som utmärker yrkesdetektiven, då han fått tillsammans
sina uppslag och är ute på sitt krypskytte.»

Blakes slöa ansikte rodnade under speorden, men innan
han kom sig för med repliken, hade Tom vänt sig till Wilson
och sade med saktmodig likgiltighet i röst och sätt:

»Vem fick belöningen, Pundhuvud?»

Wilson ryckte till en smula och förstod, att nu var det
hans tur.

»Vilken belöning?»

»Belöningen för tjuven, vet jag, och den andra belöningen
för dolken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free