Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEXTONDE KAPITLET.
Om ni tar upp en utsvulten hund från
gatan och gör den lycklig, kommer den
icke att bita er. Det är huvudsakliga
skillnaden emellan en hund och en
människa. — Ur Pundhuvud-Wilsons
tänkebok.
Vi ha reda på allt möjligt om myrans
vanor, vi veta allt om biets vanor, men
veta ingenting alls om en ostras vanor.
Det förefaller vara nästan säkert att vi
valt orätta tiden att studera ostron. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
När Roxana kom, fann hon sin son i sådan förtvivlan,
att hennes hjärta rördes och hennes moderskänslor växte
starka inom henne. Nu var han förlorad utan varje hopp
till räddning; hans fördärv skulle komma omedelbart och
säkert, och han skulle bli en utstött, en lösdrivare utan
vänner. Det var anledning nog för en mor att älska sitt barn;
därför älskade hon honom och sade honom det. Det kom
honom att våndas i tysthet — ty hon var en »nigger». Att
han var det själv var långt ifrån att försona honom med den
föraktade rasen.
Roxana överhopade honom med smekningar, vilka han
motvilligt besvarade så gott han kunde. Och hon försökte
trösta honom, men det var omöjligt. All denna intimitet blev
ohygglig för honom, och innan en timme gått, började han
försöka få upp tillräckligt mod att säga henne det och be
henne sluta med eller åtminstone hålla måtta med karesserna.
Men han var rädd för henne, och för övrigt kom det nu en
paus, ty hon hade börjat fundera. Hon försökte finna på
något för att rädda honom. Slutligen sprang hon upp och
sade, att hon funnit en utväg. Tom nästan kvävdes av glädje
över denna oväntade glada nyhet. Roxana sade:
»Här ä’ planen, å’ den ska’ lyckas, de’ ä’ säkert. Ja’
ä’ en nigger, ingen kan tvivla på de’ som hör mej tala. Ja’
ä’ värd sexhundra dollars. Ta å’ sälj mej, å’ betala di där
kortspelarna.»
Tom var slagen med häpnad. Han var ej säker på att
han hört rätt. Han var stum ett ögonblick; sedan sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0107.html
