Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertala väljare med utan också lät honom gå och taga fram dem
själv ur kassaskåpet i det enskilda vardagsrummet.
Sista talet under kampanjen hölls av domaren Driscoll,
och han riktade det mot de båda utlänningarna. Det gjorde
sin verkan på ett fullkomligt ödesdigert sätt. Han öste ut
floder av förlöjligande över dem och tvingade det stora
massmötet att skratta och applådera. Han hånade dem som
äventyrare, bondfångare och marknadsgycklare; han angrep deras
ståtliga titlar med omåttligt hån; han sade, att de voro
bakgatsbarberare utklädda till adelsmän, marktschrejare i
maskeradkostym som gentlemän, positivhalare som förlorat sin
broder apan. Slutligen hejdade han sig och stod tyst. Han
väntade, till dess platsen blivit absolut stilla och full av förväntan;
därpå avfyrade han sitt mest mördande skott, avfyrade det med
iskallt allvar och överläggning, med en betecknande tonvikt
på slutorden; han sade, att han trodde den belöning som
erbjudits för den förlorade kniven vara bara humbug
och puder och att dess ägare nog skulle veta att finna den,
närhelst han skulle hava tillfälle att lönnmörda någon.
Därpå steg han ned från plattformen lämnande en häpen
och uttrycksfull tystnad efter sig i stället för det vanliga
utbrottet av hurrarop och partiskrän.
Den underliga frasen flög vitt och brett över staden och
gjorde ett utomordentligt intryck. Alla frågade: »Vad kunde
han mena med det?» Och alla fortsatte att framställa den
frågan, men förgäves, ty domaren sade blott, att han visste,
vad han talade om, och stannade därvid; Tom sade, att
han ej hade någon aning om vad hans farbror menade,
och närhelst Wilson tillfrågades, vad han ansåg det betyda,
parerade han frågan genom ett spörja den frågande, vad han
trodde om saken.
Wilson blev vald, tvillingarna blevo slagna — krossade,
i själva verket, lämnade övergivna och praktiskt sett utan
vänner. Tom for lyckligt tillbaka till S:t Louis.
Dawson’s Landing hade nu en veckas vila och behövde
den. Men det befann sig i ett tillstånd av förväntan, ty
luften var full av rykten om en ny duell. Domaren Driscolls
ansträngningar under valrörelsen hade lagt honom till sängs,
men det sades, att så snart han blev frisk nog att kunna
mottaga en utmaning, skulle han få en sådan från greve Luigi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
