Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tom reste sig darrande och upphetsad, och det var ett
elakt ljus i hans ögon. Han gick mot dörren och sade, att
han för ett ögonblick måste ut från denna kvävande plats
och klara sin hjärna i friska luften, så att han kunde besluta,
vad han skulle göra. Dörren ville inte gå upp. Roxy log
bistert och sade:
»Ja’ har tagit ut nyckeln, raring — sätt dej. Du
behöver inte klara din hjärna för å’ hitta på, va’ du ska’ göra —
ja’ vet, va’ du ska’ göra.» Tom satte sig och började köra
fingrarna genom håret med hjälplös och förtvivlad uppsyn.
Roxy sade: »Finns karlen här i huset?»
Tom såg upp med ett överraskat uttryck och sade:
»Hur kunde det falla dig in?»
»Det berodde på dej. Gå ut å’ klara sin hjärna! Först
å’ främst har du ingen å’ klara, å’ för de’ andra skvallrade
dina usla ögon på dej. Du ä’ den uslaste hund som någonsin
— men de’ ha’ ja’ sagt dej förut. Hör nu på, i dag ä’ de’
fredag. Du kan göra upp med den där karlen å’ säja honom,
att du reser bort för å’ skaffa resten åv pengarna, å’ att du
ska’ vara tebaks me’ dom nästa tisdag eller senast onsdag.
Förstår du?»
Tom svarade buttert: »Ja.»
»Å’ när du får de’ nya papperet, som gör mej fri igen,
ska’ du ta’ å’ skicka de’ med posten till herr Pundhuvud
Wilson å’ skriva på baksidan, att han ska’ behålla de’ tills
ja’ kommer. Har du förstått?»
»Ja.»
»De’ ä’ alltsammans. Tag ditt paraply å’ sätt på dej
hatten.»
»Varför de’?»
»Emedan du ska’ följa mej hem te’ varvet. Ser du den
här kniven? Ja’ har släpa’ den me’ mej ända se’n den da’n,
då ja’ fick se den där karlen å’ köpte de här kläderna — å’
den. Om han fick fatt i mej, skulle ja’ döda mej me’ den.
Gå nu på, å’ gå tyst, å’ gå före, å’ om du ger ett tecken, bara
ett knyst, här i huse’ eller om någon möter dej på gatan,
så kommer ja’ å’ köra den i dej. Chambers, tror du mej,
när ja’ säjer de’?»
»Det tjänar ingenting till att pina mig med den frågan.
Jag vet, att du står vid ditt ord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
