Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tvillingarna voro romanhjältar nu med återställd
popularitet. Men hade fått nog av äventyr i Västern och reste
direkt tillbaka till Europa.
Roxys hjärta var krossat. Den unge man, som hon dömt
till tjugutre års slaveri, lät henne få behålla den pension av
trettiofem dollars i månaden, som den falske arvingen givit
henne, men hennes sår voro för djupa för att kunna helas
med penningar. Själen i hennes ögon var borta, med den
försvann hennes martialiska hållning, och ljudet av hennes
skratt hördes ej mera i landet. Sin egen tröst fann hon i
sin kyrka och dess angelägenheter.
Den verklige arvtagaren fann sig plötsligt vara en rik och
fri man i en mycket förlägen ställning. Han kunde varken läsa
eller skriva, och hans språk var negerkvarterets lägsta slang.
Hans gång, hans hållning, hans åtbörder, hans uppträdande,
hans skratt — allt var grovt och rått; hans sätt och seder
voro en slavs. Penningar och fina kläder kunde ej bota
dessa brister eller skyla dem, de gjorde dem blott mera
himmelsskriande — och mera rörande. Den stackars karlen kunde
ej uthärda fasorna i den vite mannens förmak och kände
sig ingenstädes hemma och i frid utom i köket.
Familjebänken i kyrkan var en skräck för honom, men likväl kunde
han aldrig mer få komma in i »niggerläktarens»
vederkvickande skydd — den var stängd för honom för tid och
evighet. Men vi kunna ej följa hans underliga öde längre —
det skulle bli en lång historia.
Den falske arvtagaren avgav en fullständig bekännelse och
dömdes till livstids fängelse. Men nu uppkom det en
komplikation. När Percy Driscoll dog, befann sig hans bo i så
graverat skick, att det ej räckte till mer än sextio procent av
de stora skulderna, som fingo taga så mycket i ackord. Nu
kommo emellertid fordringsägarna fram och klagade över att
genom ett misstag, varför de icke buro ansvaret, den falske
arvingen icke i bouppteckningen på sin tid blivit upptagen
bland tillgångarna, varigenom stor orätt och förlust tillfogats
dem. Med allt fog hävdade de, att »Tom» var deras lagliga
egendom och varit det i åtta år; att de förlorat tillräckligt
mycket genom att ha varit berövade hans tjänster under
denna långa tid och att man ej borde begära av dem att lägga
något ytterligare till förlusten; att om han överlämnats åt dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
