Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några momenter till en karakteristik af den nyaste Musiken.
Sedan Tonkonsten under den ej så långa tidrymden aft ett
knappt sekel, d. v. s. från Bach och Hiindel till
culminationspunkten af Beethovens författare-verksamhet, hunnit i alla
arter af sina uppenbarelser genomarbeta sig till en aldrig
forr anad och tiîi eu sedermera ej upphunnen fulländning,
och sedan efter denna vunna fulländning de nyare
konstalstren inom Musikens verhl börjat arbeta med en hotande
formupplösning, tränger sig ovillkorligen på hvarje betraktare af
nutidens företeelser inom musikens verld den frågan: när
skall denna tilltagande upplösning stanna, och när skall
konsten åter vindicera sin rätt såsom fullt lefvande uttryck af
sin idee? I den stora och underbara ordning, som visar
sig i alla Naturens och Konstens fenomener, finna vi
visserligen snart ett trösterikt svar äfven på de mest sceptiska
frågor; dock kommer delta svar ej alltid samtiden till godo
annorlunda än såsom en sköu förhoppning; och det blir
efterverldens lyckliga lott, att finna farhågorna häfna, gåtorna
lösta. Andra svårigheter förete sig väl sedan äfven för denna;
och det blir då nya generationer förbehållet, att i sin
ordning fröjda sig åt det omsider förklarade. Så
sammanhänger allt i en underbar kedja af osynliga, men säkert
sammanhållande länkar; och det är derföre all strängare
scepticism må bortfalla, då man till nogare skärskådning upptager
frågan om den moderna Musikens degeneration från den
äldre, klassiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mukarakter/0003.html