Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om odling af mullbärsträd och silkesmaskar i Swerige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras cocons blefwo små och klena, som de
sjelfwa, och de lefde hela 3 månader innan de
spunno.
Bladen af Lejontand, (maskrosor, Leontodon
Taraxacum) lyckades icke heller. Af 24 dogo
på 3 weckor 17: de öfrige, som sedan fingo
mullbärsblad, blefwo ändå icke så stora, som
de wanliga.
Af nätslor dogo inom en wecka 13 af
24. Af späda almlöf dogo nästan lika
många; af lind ännu flera; af dem, som fått
hwita hallonblad, sedan de under första 8
dagarne ätit sallat, lefde större delen, men
blefwo små och spunno små cocons. Deremot
blefwo de, som efter deras sista skinn-ombyte
åto nätslor, lika starka, som de der alltid
underhållits med mullbärsblad, och spunno lika
starkt silke; men af dem, som från början fått
nätslor, dogo nästan alla.
De besynnerliga sätt, som uppgifwas att
skaffa sig en god silkes-afwel, äro troligen de
flesta digtade, och andra onödiga.
De bästa maskar äro de, som längst
warit i landet och äro wanda wid klimatet —
och wi äga nu i Swerige ett ganska godt slag
deraf, som troligen icke så lätt utdör, emedan
redan så många interessera sig för deras
hushållning och oeconomiska nytta, hwilken kunde
blifwa ganska betydlig, om wi blott wilja
medlen, som är trädens plantering och wård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
