Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om leksaks-förstöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skall väl Anton härmed sluta?
Nej, han det ej gör, förvisst!
»Att förstöra är att njuta:»
så han tänker först och sist.
När man honom ensam lemnar,
allt han om hvarannat drar.
Och på ryttaren sig hämnar,
att än något helt finns qvar.
Häst och karl han slår i marken;
vill dem krossa äfven se’n;
men de ropa högt vid sparken:
»Hjelp, man brutit har mitt ben!»
Då kom sjelfva julebocken,
och från trädet äplet tog;
samlade så hela flocken
utaf bitar och dem slog
i ett baktråg. När han knådat
ut en deg, ses på en gång
största näsa någon skådat;
ja, den är sju alnar lång.
Anton se’n fick snabeln bära
uti alla sina dar,
Detta bör livar gosse lära,
att väl akta hvad han har.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
