Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande lidelser oeh finnas endast för att maskera
dessa. Grefvinnan, i komedien obetydlig, är en af
Mozarts upphöjdaste karakterer och näst Donna
Anna (i D. Juan) hans ädlaste qvinliga bild.
Hennes båda arier uttala i de skönaste former en
religiös kontemplation, som lyfter henne högt öfver sina
lidanden och de skefva förhållanden som framkallat
dem. och hennes förlåtelse (i sista finalet) ger den
renaste bild af försoning, sådan himmelska andar
skänka den åt stoftets barn. Det är ett af dessa
momenter som låter ana tonkonstens högre
betydelse.
Mot denna sublima bild framställer sig en skarp
kontrast: hos Cherubino (pagen) finna vi en
ungdomlig själ, hvars alla krafter koncentrerat sig i en
glödande brädmogen kärlek till hela qvinnoslägtet:
en sinlighet. ännu späd, och redan förtärande den
natur som hyser den; det hela skimrande i glansen
af den renaste idealitet, som absorberat allt
materielt hos stoffet, under det att grunddragen qvarstå
i full real sanning: sådan är den gestalt utan
förebild och efterföljd som Mozart här framställt.
Mellan dessa båda ytterligheter står
soubretternas drottning, Susanna, strålande i lifvets och
konstens gladaste färger, förenande allvar med skämt,
djup lidelse med skälmskt koketteri och döljande
den förra under det sednare; i sin helhet
framställande det sinliga behaget i dess fulländade idealitet.
I utförandet märkes fru Michaeli, hvars rena
uppfattning, hvars ädla och storartade återgifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
