Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna vill försaka, och samtidens största
sångarför-mågor räkna för en hederssak att på sin repertoir
ega en hufvudrol ur Fidelio; det är på detta fält,
som artister sådana som fruarna Schröder-Devi ient,
Johanna Wagner, äfvensom en Ander, Tichatschek,
Beck, Mitterwurzer m. fl. skördat triumfer, som
skola föra deras namn till efterveriden.
Betraktar man operan närmare, så finner man,
liksom i all Beethovens musik, en uteslutande tysk
karakter, som gifver det hela en större enhet, men
ock försvårar framställandet hos andra nationer. De
båda hufvudkaraktererna framträda med en styrka
och bestämdhet, som hos framställarne taga mer än
vanlig energi och lyftning i anspråk. Leonoras
partier i första akten andas den älskvärdaste
qvinlig-het, som bäfvar, men icke ryggar för sin uppgift.
I grafduon (andra akten) är hon halft upplöst i
smärta, för att i det afgörande ögonblicket utveckla
en kraft, som hon sjelf ej anat; lik en retad
lejoninna tillbakadrifver hon det blodtörstiga vidundret.
Det är endast den öfverlägsna moraliska kraften
som imponerar på tyrannen vid utropet: »tödt’ erst
sein Weib»/ Så har ock den utmärkta
konstnär-innan m: 11 Hebbe uppfattat detta moment; hennes
höga b i sistnämnda ögonblick i förening med den
sceniska framställningen är af hänförande verkan.
Men detta moment är öfvergående och tyrannen
af-skakar snart det moraliska intrycket. Dä möter
hon honom med ett yttre vapen och förjagar
vidundret. Trompetfanfaren förkunnar på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
