Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medföra etr olvjelpligt fall, oaktadt melodiens i sig
sjelf enkla och rörande karakter.
Men de yppersta och tillika talrikaste partierna
äro de, hvari Beethovens ande uppenbarar sig i hela
sin enkla, lugna storhet, sin gudaborna skönhet och
kraft. Här har han ej allenast skapat musik af
förut icke anad herrlighet, men äfven för den
dramatiska karakteristiken brutit nya och rika banor.
Bland sadana momenter må exempelvis blott
nämnas den oöfvei träffliga canonqvartetten i första
akten, hvari redan förspelet af alt, två violonceller
och kontrabas med sina dunkla klangfärger stämma
sinnet högtidligt, för att sedan vid sångens inträde
hänföra det genom de ljufvaste välljud, beledsagade
af de mest interessanta orchestervariationer.
Flore-stans aiia åter är en komposition af alldeles
exceptionel art. Fångens feberaktigt glödande fantasi
drömmer om en försvunnen lycka och kringirrar uti
korta, isolerade satser, hvilka oroligt afbryta
hvarandra och hvars höga tonlägen lifligt mala den
svärmande sinnesstämningen. Till dessa momenter höra
ock, utom hvad som förr omnämnts, terzetten i
andra akten, samt finalchören: »Den en sådan gvinna
vunnit», hvars karakter höjer sig till folkhymnens
storartade enkelhet och sålunda bildar det ädlaste
slut på det hela.
Dessa olika elementer sammansmälta till enhet
i den Beethovenska nationella poesiens värma och
styrka; uti alla återfinnes ock den outtömliga rike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
