Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nycket som det larm, hvartill instrumenternas
dangmedel missbrukas. En fransk kritiker, som
»jort sig besväret att räkna efter, har i Andantet
oåträffat nämde ligur 24, ocli i Allegrots coda 118
ranger; således får man i hela ouverturen 142 gån-
rer förnya samma intressanta fast envisa bekant-
V
•kap; fortgår det på detta sätt, så komma vi snart
lineserne på skam, hvilka hittills ansetts oöfver-
räffade uti konsten att i musiken förena buller
ned monotoni. Men precist sådant blir resultatet,
la man ej blott vill uppnå, utan ock öfverträffa
Veber, och eger ej mera af hans förmåga.
Uti den vidsträckta tonöken, som utgör större
lelen af sjelfva operan, framblicka såsom vänliga
■aser några melodiska partier, som visa, att förf.
kulle kunnat frambringa nägot bättre, om han varit
hindre anfäktad af nyhetskrämeriets dämon. Bland
essa partier märkes i synnerhet Wolframs »Lied
n den Abendstern», en ingifvelse, hvari en känsla
;f okonstlad värma uttalar sig i en verkligen skön
n
lelodi. x\fven den bekanta Wartburger-marschen
led sina otaliga trompeter, samt pilgrimssången
ro nummer som förtjena höras. Eljest laborerar
perans större del med den enformighet, hvilken
lerendels åtföljer sådan musik som hvarken är reci~
eran de eller eger regelmessigare form och följ akt-
gen går miste om badas intresse.
För öfricrt finner man uti libretton en oftast
O
undviklig orsak till musikens entonighet. Samtliga
ersonerna (utom fru Venus och hjelten sjelf vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
