Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pikanta konversationstonen denna oöfverträffliga
linhet i uttrycket, detta behag i vändningarna, men
oek genom den formella arkitekturen förstått att
ät sin lekande skapelse förläna den klassiska håll-
ning, som man beundrar hos tyska operans största
mästare. Det är denna lyckade förening af franskt
innehåll med tysk formkonst, som gör La dame
blanche om ock ej till den rikaste, dock till den
mest rena och fulländade typ af den franska ope-
retten.
Detta Boieldieus mästerskap utvecklar sig skö-
nast i de större ensemblerna och uppnår sin höjd-
punkt uti andra aktens final (auktionsscenen), en
framställning, som skulle varit värdig Mozarts pen-
na. Afven introduktionen är ett ypperligt mäster-
stycke, hvari den berömda soldat-arian — ett echo
fran det första kejsardömets lysande dagar — utgör
kärnan; likaså ensemblen i sista akten, der ton-
sättaren med stor dramatisk effekt och den vack-
raste betydelse anbragt den skottska romansen
»Robin Adair». Här som öfverallt har ock poeten
förträffligt arbetat tonsättaren i händerna.
I romansen hafva de franska komponisterna
alltid haft en synnerlig styrka, och äfven balladen
om hvita frun samt Georges’ romans äro allmänt
kända och sjungna; mest originel och naiv är dock
den visa hvarmed via pauvre dame Marguerite»
vid sin spinnrock återkallar minnet af förgångna
tiders glans och fröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
