Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronjuvelerna.
Ar 1841 var det, som den nära 60-arige Auber
gaf veriden ett lysande bevis att sångens ande icke
åldras. Dess uppenbarelser blefvo eljest allt säll-
syntare, dess gunstlingar allt färre, och på andra
sidan Rhen började man redan frukta att melodien
för alltid försvunnit ur veriden; men midt under
den allmänna fattigdomen ägde Fra Diavolos ton-
diktare sin rika melodiskatt oförminskad, ehuru fri-
kostigt han redan i tre årtionden deraf skänkt åt
verlden, och Kronjuvelerna blefvo en ny glänsande
prydnad i den grånade sångarfurstens diadem.
Drottning Maria Francisca af Portugal har,
för att fylla vacancerna i sin toma skattkammare,
genom den listige zigenaren Rebolledo låtit afyttra
alla krondiamanterna, och deras plats intagas af efter-
gjorda. För att med egna ögon kontrollera zigcnar-
samfundets arbete vistas hon tid efter annan bland
dem i Estremaduras berg, ehuru hennes värdighet
naturligtvis ej är känd af bandet; Rebolledo håller
henne för drottningens hoffröken, och för sällskapets
öfrige ledamöter är hon hans brorsdotter Catarina.
Vid ett tillfälle då Catarina vistas hos zigenarne,
händer det att en ung portugisisk ädling, Don En-
riquez Sandoval, på en resa i trakten faller i falsk-
myntarnes händer, men räddas af Catarina. Säll-
skapet är emellertid sjelft nära att falla i händerna
pa en expedition som efterspanar det, men varnas
af Catarina. De listiga skälinarne veta ock rad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
