Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationer och samhällsklasser, det är ock den Au-
berska melodiens egenskap af folksång, hvilken
öfver allt lvser igenom den förfinade artistiska för-
klädnaden. Folkvisans naiva ton, nationella färg,
med ett ord, naturljudet återfinner man ständigt
i Aubers musik. Dessa små rondoer, chansons,
kupletter, som egentligen utgöra grunden derför,
tillhöra till sitt väsende ej så egentligen vår tid;
liksom Dalayracs och Méhuls skapelser räkna de
sina anor långt tillbaka. Men det egna hos den
franska musiken ligger deri, att dess ton ej stannat
vid nägot visst tidehvarf; den ansluter sig alltid
till tidsandans vexlande lynnen och återspeglar på
det trognaste dess mångfaldiga nyanser, utan att
förlora nägot af sin ursprungliga naivetet. Deraf
kommer dess stora popularitet, deraf dess frihet
från föråldring; den är okonstlad nog för natur-
barnet, artistisk nog för kännaren.
Hvarföre ega vi ej i Sverige någon nationell
tondramatik? emedan naturtonen hos oss ej följt
konsten, ej tiden; emedan folkvisan och konstsån-
gen för arhundraden sedan skilt sig från hvarandra.
Nordens sångmö sitter ännu ute bland bergen och
drömmer om Hagbarth och Signe, om ung Axel och
skön Valborg; för vår tids menniskor har hon ingen
blick, för deras fröjder och smärtor ingen ton.
Den nationella tonen i Fra Diavolo, de tal-
rika uddarne i dialogen såväl som i musiken för-
svåra betydligen uppfattningen och återgifvandet
genom andra än franska artister. En lyckad fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
