Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragoner, hvilka snart öfverväldiga banditerna; under
striden faller Spada sjelf. Allting blir nu klart;
endast Federicis åsyftade förmälning med bandit-
furstens dotter möter betänkligheter, hvilka dock
liäfvas genom den döende Spadas högtidliga för-
klaring, att Angela ej är dotter af honom, utan af
en viss hertig, som mördats af röfrarne, men hvars
späda barn blifvit skonadt. Sanningen häraf be-
dvrar han vid den Gud, inför hvars thron han snart
skall aflägga räkenskap för sina handlingar.
»Men det är ju inte sannt?» anmärker sakta
en af banditerna.
»Tyst!» svarar den döende.
Sålunda kommer allt i sin ordning: banditchefen
dör, guvernören står häpen, Angela får sin älskare,
och marchesan maste behålla den våldtagne dragonen.
Onekligen tinnes i detta äfventyr mycket, som
tillgår fast otroligt — men Scribes vägar äro un-
derbara.
Fransmännen äro för öfrigt ett ekonomiskt
slägte, som ej later nagot förkomma, och man finner
lätt, att Marco Spadas librett egentligen är en ra-
gout pa livad som blifvit öfver vid Kronjuvelernas
och Fra Diavolos förfärdigande. Spännande och
roande momenter äro dock ingalunda sällsynta, och
utan tvifvel skall det öfverblifna vid Marco Spadas
tillverkning komma att bilda uppslaget till mer än
en qvick opera-comique, om det ej redan skett,
hvilket icke är otroligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
