Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år sedan lians späda dotter; lian vet, att Eleazar
känner hennes vistelseort, hvilken denne dock ihär-
digt förtiger för att hämnas pä sin förföljare. —
Omsider är allt redo; juden och hans dotter föras
till den lieta döden; i det ögonblick, då Racliel
störtas i den sjudande kitteln, ropar Eleazar till
kardinalen, som för sista gängen frågar honom efter
sin dotter: »der ser du henne!»
En sådan handling, en sådan historisk sede-
målning förutsätter hos tonsättaren en motsvarande
förmåga att se allting i stort, att med bred och
saftig pensel framställa dragen af ett mörkt, af-
lägset tidehvarf och i pregnanta tonbilder åter fram-
mana de dunkla dämoner, som en gång beherrskade
detsamma. Detta har, åtminstone på de senare tre
årtiondena, endast varit en gifvet, och Halévy har
gått i hans fotspår. Af Meyerbeer har han lånat
den storartade anläggningen, de komplicerade for-
merna, de väldiga dimensionerna, men ett mot-
svarande innehåll har han ej förmått skapa. Hans
uppfattning var ej nog rik, hans fantasi ej nog
fruktbar för att beherrska och genomtränga det
kolossala stoffet, och framför allt egde han ej
skaldens intuition för att framkalla dessa djupa
skuggor, dessa skarpa dagrar, dessa tidsstormar
ined sina förkrossande konflikter. Det mesta är
handens verk och deraf de många längderna, deraf
bristen pä tändande melodiblixtar. Men det var
dock ’mästarens hand, den erfarna, säkra konstnärs-
handen, hvars utmärkta arbete öfverallt fordrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
