Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vilja nu ett ögonblick uppehålla oss vid
folkmusiken, helst den nordiska. Benämningen är
icke sä alldeles riktig, emedan de ypperliga forn-
tidsromanser vi ega, till större delen otvifvelaktigt
ej utgått från det egentliga folket, från allmogen,
utan från hofvens skalder och sångare, hvilka på en
tid da musikvetenskapen ännu ej var till, eller ock
utgjorde de lärdes uteslutande tillhörighet, sjöngo ur
varmt hjerta livad deras genius ingaf dem, obe-
svärade af enkel, såväl som af dubbel kontrapunkt.
När konstmusiken utträngde naturljuden från hög-
hetens salar, togo de sin tillflykt till landtfolkets
hyddor, der de mottogos med öppna armar ocli i
sekler troget bevarades, till dess de i början af
detta århundrade firade en lysande återuppstån-
delse i större kretsar, till följd af den orubbliga
verldslag, som aldrig låter något förkomma hvarpå
en genius tryckt sin stämpel. Egentligen passar
benämningen folkmusik på alla tonprodukter, som
framställa momenter ur naturlifvet eller men niskans
sympatliier med detta, utan all anklang från det
moderna samhällslifvet eller från salonsverlden.
Här sammanträffar den ideala konstmusiken med
naturmusiken uti den frihet, som är en följd af in-
gifvelsens renhet, uppfattningens klarhet; så sjöng
Haydn i »Skapelsen» och »Årstiderna», sa Mozart
i Trollflöjten, så Beethoven i Pastoralsymfonien och
i nionde symfoniens glädjehymn: en folkmelodi, för
mycket menskligt allmän och omfattande, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
