Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid ej är aflägsen, då den förre åter skall bli syn-
lig pä scenen, der den ock, under förutsättning af
nödiga anordnanden, säkert bör bibehålla sig.
En inellanafdelning i konserten utgjordes af
Mendelssohns A-molls-symfoni, som genom sin ro-
mantiska folkton vunnit så allmän anklang. För:s
fantasi tycks här hafva dröjt vid någon rörande
saga från den tyska medeltiden, hvilket redan an-
tydes genom den dunklare ton, som råder i de båda
yttersta satserna, men i den luftiga elfscenen (Scher-
zo) förvandlar sig till bländande klarhet. I detta
parti, sa väl som i musiken till »Sommarnattsdröm-
men» och »Melusina» äro instrumenternas klangfär-
ger ej mera blott illustrationer, hvilkas skiftningar
kolorera den melodiska teckningen: de äro ande-
röster, som för den inre varsebiifningen afslöja en
verld, för hvars mysterier våra yttre sinnen äro
slutna. Mendelssohn var en af de få, som förstodo
att aflocka instrumenterna deras innersta hemlig-
heter.
Adagiot i symfonien är af något svagare in-
nehåll, och finalet har en tillagd slutsats, som från
idealernas verld oförmodadt återförsätter oss till
konveniensens. Detta slags slut tycks hafva for-
drats af förf:s plan, men motsagts af hans känsla;
man öfverraskas för öfrigt ej sällan af sådane mo-
menter, äfven hos de största mästare.
Beethovens första messa (C-dur) slöt konserten.
I detta mycket omtalade verk igenkänner man Beet-
hovens storhet mera uti enskilda partier än i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
