Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildrande del. Afven uppträder cliören, likasom
grekernas tragiska chör, stundom såsom en perso-
nifierad poetisk reflexion öfver handlingens tilldra-
gelser och uttalar vid slutet ett slags fabula docet,
en sens moral som i sig sjelf har något afkylande,
men genom sina anklanger från expositionen ger
verket en rundare form och fasthåller den milda
ton, som hvilar öfver det hela.
Man finner att verkets disposition är förträff-
lig samt förråder den bildade och tänkande konst-
nären; den föranleder en mängd skiftande kombi-
nationer, hvilka i en skicklig hand framkalla lika
många uttrycksfulla momenter och egentligen väcka
det dramatiska lifvet. Häruti och i den mästerliga
instrumentationen, hvilken såsom förut nämnts, fått
den egentliga tonmålningen på sin lott, ligga verkets
förnämsta effekter. Den melodiska uppfinningen
vilja vi anslå mindre högt, icke just emedan det felas
författaren melodi, men emedan dess daning ej
sällan är något maniererad, till följd dels af hans
stundom nog nära anslutande till Mendelssohn, dels
af den trånga sfer, inom hvilken han, i likhet
med de flesta af Tysklands yngre tonsättare (bland
hvilka vi äfven räkna Gade), funnit för godt att
konfinera sig. Lyckligast äro de rytmiska instru-
rnentalmotiverna, emedan förf. här tvungits att ställa
sig på en mera sjelfständig grund, och hans raffi-
nerade sammanställning af verksamma klangfärger
är verkligen originel. Det vissa är att verket låter
höra sig med stort intresse, nemligen sedan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
