Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madame Johnson-Gräver.
1864.
En glänsande pianoteknik är i våra dagar ej
mera något sällsynt, och hvad som för några de-
cennier sedan skulle bringat ett helt samhälle i
allarm, åhör man nu med den orubbligaste kallblodig-
het. Detta har haft den lyckliga verkan, att dessa
mirakelstycken af Thalberg och Liszt m. fl., som
icke längre vilja förvåna, småningon försvunnit och
numera endast figurera på någon efterliggares reper-
toir. Man fordrar numera stil, bestämdare karak-
teristik och framför allt individualitet i uppfattning
och uttryck; man väntar en ledande tanke, en sym-
pathiskt anslående känsla hos exekutören ej mindre
än hos tonsättaren, och den elektriska gnistan måste
utga fran båda för att kunna tända hos åhöraren.
Detta är den nyare pianovirtuositetens uppgift;
en uppgift, som visserligen icke skall förfela att
till betydligen måttligare proportioner reducera vir-
tuosernas ändlösa led, till båtnad för dem sjelfva
och i synnerhet för den åhörande delen af mensk-
ligheten. Det är ock denna riktning, som äfven i
fru Johnson-Gräver eger en lika rikt begåfvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
