Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musjikekna.
43
»Förbarma dig öfver oss, Matuschka! Förbarma
dig öfver oss!»
Det var som om det med ens blifvit
uppen-baradt för dem alla att det dock fanns något
mellan himmel och jord, som de rika och mäktiga
ännu ej kunnat frånröfva dem, att det ännu fanns
skydd mot oförrätter och slafveri, mot den tunga,
outhärdliga nöden, mot det fruktansvärda
brännvinet ...
»Förbarma dig, Matuschka!» snyftade Marja.
»Matuschka!»
Men då bönerna förklingat och ikonen var borta
gick allt i de gamla spåren, och åter hördes druckna
röster skräna vid krogen.
Endast de rika musjikerna fruktade döden; ju
rikare de voro, ju mindre trodde de på Gud och
på själens frälsning, och det var endast af fruktan
för den yttersta domen, som de så ifrigt läste sina
böner. De fattiga musjikerna däremot voro icke
rädda för döden. Gubben och babka talade helt
öppet om, att de nu voro gamla och snart skulle
dö, och tanken på detta oroade dem icke det minsta.
Fastän Nikolai var närvarande, talade Tekla helt
ogeneradt om, att när han var död, skulle hennes
man taga afsked och komma hem. Marja fruktade
icke döden, utan önskade till och med att den måtte
komma snart, och hon var glad när något af hennes
barn dog.
De voro ej rädda för döden, men hyste däremot
en öfverdrifven fruktan för alla sjukdomar. En
lindrig förkylning var alldeles nog för att babka skulle
krypa upp och lägga sig på ugnen och svepa in sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
