Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
MUSJIKERNA.
9.
O, hvilken lång och dyster vinter!
Redan vid jultiden var brödet slut och man
måste köpa mjöl. Kirjak, som nu bodde hemma,
förde oljud om kvällarna och injagade skräck hos
alla; om morgnarna plågades han af hufvudvärk och
blygdes så att man måste tycka synd om honom.
Från ladugården hördes kon dag och natt rårna af
hunger, och då babka och Marja hörde hennes klagan,
ville deras hjärtan brista. Kölden blef allt skarpare
och skarpare och snön låg i höga drifvor; vintern
varade ovanligt länge: på Maria bebådelsedag
rasade en häftig snöstorm och vid påsken snöade det
ännu.
Men ändtligen blef det dock ett slut på vintern.
I början af april voro dagarna varma, men nätterna
kalla — vintern ville icke ge vika, men till sist
fick värmen öfverhand, bäckarna började forsa,
fåglarna sjunga. Ängen var helt och hållet
öfver-svämmad af vårfloden och hela sträckan mellan Sjukov
och den andra stranden var förvandlad till en stor
vik, på hvars yta flockar af vildänder simmade.
Solnedgången på vårkvällarna, då himlen stod i lågor
och molnen skimrade i guldglans, företedde ständigt
nya skådespel, sällsamma och underbara, med färger
och molnbildningar, som ej skulle anses naturliga,
man såg dem återgifna på en tafla.
Snabbt ilade tranorna fram under klagande skrin
— det lät som om de ropat på hvarandra. Olga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
