Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 l’Ä STEPPEN.
hans ansikte fick ett uttryck af det lifligaste
intresse, och han märkte icke, att tio minuter hade
förflutit.
Den vemodsfulla sången hördes ånyo. Det var
den långbenta kvinnan, som sjöng i byn bakom
kullen. Jegoruschka började åter tycka att det var
tråkigt, lämnade röret och såg upp. Det, som han
nu fick se, var så oväntadt, att han nästan blef rädd:
vid en af de stora stenarna där uppe på kullen stod
en liten gosse i bara skjortan, rund i ansiktet med
stor, utstående måge och små, smala ben; det var
samma lilla gosse, som han nyss sett stå bredvid
kvinnan. Hans ansikte uttryckte slö förvåning och
en hemlig fruktan för de underliga främlingarna;
med munnen vidöppen och utan att blinka stod han
och såg på vagnen och på Jegoruschkas röda skjorta.
Den röda skjortan hade lockat honom, och vagnen
och de sofvande männen hade väckt hans
nyfikenhet; kanske hade han icke ens märkt hur den granna
färgen och hans egen nyfikenhet hade dragit honom
bort ifrån byn, ty han var tydligen mycket förvånad
öfver sin djärfhet. Både Jegoruschka och den lilla
gossen kände sig blyga, och de stodo en lång stund
och stirrade på hvarandra utan att säga ett enda
ord. Slutligen frågade Jegoruschka:
»Hvad heter du?»
Den lilles kinder svällde ut ännu mer; han lutade
ryggen mot stenen, spärrade upp ögonen, rörde på
läpparna och svarade med hes röst:
»Tit.»
Något mer sade gossarna ej till hvarandra. Då
den hemlighetsfulle Tit stått tyst en stund, lyfte
han upp den ena foten — utan att taga blicken från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
