Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ STEPPEN.
75
Kusmitschoff såg föraktfullt på honom och ryckte
otåligt på axlarna. Hvad som i synnerhet förargade
honom var att fader Christofor äfven nödgade de
andra att göra korstecknet och deltaga i
andakts-öfningen, därigenom att han efter hvarje »slavy»
med hög röst upprepade sitt:
»Halleluja, halleluja, hallelujal Pris ske dig, o
Gud!»
Slutligen lystes hans ansikte upp af ett leende,
han lyfte blicken mot himlen, stoppade bönboken
i fickan och sade:
»Finil»
Efter några minuter rullade vagnen framåt vägen.
Samma skådespel tedde sig åter för de resandes
blickar — det kunde nästan förefalla som om vagnen
ej gick framåt utan vände tillbaka samma väg.
Otaliga kullar höjde sig i det blånande fjärran; gräs,
stenar, afmejade åkertegar jagade förbi, och råkorna
och gamen kretsade omkring öfver steppen,
långsamt och värdigt. Hettan gjorde luften allt mer
kvalmig, stilla och maktlöst domnade naturen bort...
Ingen vindfläkt, intet moln, intet muntert, väckande
ljud.
Men när solen sjönk ned i väster, kunde
steppen, kullarna och luften ej längre uthärda
bekläm-ningen; försmäktande sökte de afskudda sig det
tyngande oket. Ett tjockt, askgrått moln steg
plötsligt upp bakom kullarna. Det såg sig omkring på
steppen och mörknade. Det var som om någonting
med ens brustit i den tunga, tryckande luften. En
häftig stormil drog susande och hvinande fram öfver
steppen. Det prasslade i det torra gräset, på vägen
blåste dammet upp i hvirflar, jagades framåt, ryckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
