Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ STEPPEN.
77
allt förlamande makten lade så småningom vinden i
bojor, tvingade ned dammolnen, och åter rådde lugn
och stillhet som om ingenting händt. Molnet
försvann, de förtorkade kullarna sågo dystra ut, luften
blef åter kvaf och tryckande, och en orolig vipa lät
höra sitt sorgsna läte, klagande öfver ödet...
Snart därpå bredde sig kvällens skuggor öfver
steppen.
3.
Ett stort tvåvåningshus med rostigt plåttak och
mörka fönster dök upp i skymningen. Detta hus
kallades gästgifvaregård, ehuru det icke ens var
omgifvet af någon gård, och stod midt på steppen utan
någon inhägnad. En liten bit därifrån skymtade en
körsbärslund fram — mörk och dyster, och nedanför
fönstren slumrade några solrosor med tungt hängande
hufvuden. Bredvid körsbärslunden rasslade en liten
kvarn. Intet annat ljud hördes, intet störde
enformigheten — öfverallt blott den öde steppen.
Knappt hade vagnen stannat utanför trappan,
förrän glada röster hördes inifrån huset, porten
gnisslade och en lång, mager figur med dinglande
rockskört kom fram till vagnen, ifrigt fäktande med
armarna. Det var värden på gästgifvaregården
Moisej Moiseitsch, en medelålders man med blekt
ansikte och kolsvart, vackert skägg. Han var klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
