Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ STEPPEN.
81
kvarts timme, sedan ge vi oss af och stanna kanske
öfver natten i Molokana.»
»En kvarts timme!» suckade Moisej Moiseitsch
»Gud hjälpe er, Ivan Ivanytsch! Ni tvingar mig
att gömma er mössa och läsa dörren i lås. En bit
mat vill ni väl ändå äta och dricka litet te?»
»Nej, vi ha inte tid med något te,» sade
Kusmitschoff.
Moisej Moiseitsch böjde hufvudet åt sidan, krökte
benen och sträckte ut handen som om han velat
skydda sig för ett slag, och med en sorgsen min
och ett bevekande leende började han bedja sina
gäster:
»Ivan Ivanytsch! Fader Christofer! Låt mig få
öfvertala er att dricka ett glas te! Är jag
verkligen en så dålig människa, att I icke ens kunnen
dricka te hos mig? Ivan Ivanytsch...»
»Litet te kunna vi väl dricka,» sade fader
Christofer medlidsamt. »Det hindrar ju ingen tid.»
»Nå, låt gå då!» instämde Kusmitschoff.
Moisej Moiseitsch rätade upp sig, drog en suck
af lättnad, började sprattla med händer och fötter
som om han plötsligt blifvit kastad ur kallt i varmt
vatten, sprang till dörren och skrek lika hest och
ängsligt som han nyss ropat Salomon:
»Rosa! Rosa! Gör i ordning samovaren!»
Efter ett par minuters förlopp öppnades dörren
och Salomon kom in i rummet med en stor bricka.
Medan han ställde brickan på bordet, sneglade ban
hånfullt åt sidan med samma egendomliga leende
som nyss. I lampskenet kunde man nu närmare
iakttaga detta leende, i hvilket en mängd olika
känslor spårades, men som framför allt uttryckte ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
