Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ STEPPEN.
107
hända, att gubben hvarken var sträng eller sorgsen,
men de röda ögonlocken och den långa, spetsiga näsan
gåfvo ansiktet det barska, frånstötande uttryck, som
är utmärkande för sådana människor, som äro vana
att ständigt gå ensamma och grubbla på allvarliga
ting. Liksom fader Christofor hade också han en
hatt med hög kulle, men det var ingen fin herrhatt
utan en gammal, brun filthatt, som liknade en
af-huggen kägla. Han gick barfota och stampade med
fötterna och slog med händerna liksom för att hålla
sig varm — troligen en gammal inrotad vana från
de kalla vintrarna, då han måste gå bredvid lasset
och frysa. Då han märkte att Jegoruschka vaknat,
såg han på honom och sade, i det han kröp ihop
som om han frusit:
»Jaså, du är vaken nu. .. Är du son till Ivan
Ivanytsch?»
»Nej, systerson...»
»Till Ivan Ivanytsch? ... Jag har tagit af mig
stöflarna och går barfota. Mina fötter äro onda och
ömkylda; hemma i byn bruka de också gå barfota ...
Ja, hemma i byn, lille vän .. . Där går man också
utan stöflar ... Jaså, du är hans systerson? Det är
en präktig karl... Gud välsigne honom ... Jag menar
Ivan Ivanytsch ... Han har farit till Molokana ...
Gud beskydde honom! ...»
Gubben talade i korta, afbrutna satser och utan
att öppna munnen riktigt, som om det vore mycket
kallt; konsonanterna uttalade han illa, stammande
som om läpparna varit frusna. Han såg sträng ut
och smålog icke en enda gång medan han talade
med Jegoruschka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
