Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på steppen. |13
»Hvad tala ni om?» frågade han med hes,
skroflig röst.
»Jo, Vasja är ond,» svarade Pantelei, »och jag
försöker öfvertala honom att inte gå och förarga sig ..
Aj, så ondt jag har i mina fötter! Aj, aj, det sticker
och bränner!»
»Det är för att du har gått så mycket,»
anmärkte Vasja.
»Nej, kära vän, nej ... Det är inte för att jag
gått mycket. När jag går, bruka de vara bättre,
men när jag lägger mig och de komma i värmen
–-det blir min död! När jag går är det
bättre ...»
Emeljan med den röda rocken stod emellan
Pantelei och Vasja och svängde med händerna. När han
stått så en stund, lät han armarna falla slappt ned
och utropade förtviflad:
»Jag har ingen röst! En sådan olycka! Hela
natten och morgonen har jag haft för mig melodien
till ’Herre förbarma dig!’ som vi sjöngo vid
kröningsfesten; den sitter i hufvudet, men i strupen... Nej,
jag kan aldrig sjunga mer... Har ingen röst!»
Han var tyst en stund, som om han funderade
på någonting, och fortsatte sedan:
»Under femton år var jag sångare, och vid hela
fabriken fanns inte en enda, som hade en sådan röst
som jag. Men nu kan jag inte sjunga en enda ren
ton. Jag har förkylt strupen. För mig är det lika
svårt att vara utan röst, som för en arbetare att vara
utan händer.»
»Ja, det är nog sant,» instämde Pantelei.
»Jag är nu mer ingenting annat än en förlorad
människa...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
