Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på steppen. 14.1
»Ja, bondmaten smakar nog bra. om man är
hungrig.»
De gåfvo Jegoruschka en sked. Han böljade
äta, men satte sig ej utan stod alldeles invid grytan
och såg ned i den som i en djup grop. Det luktade
fisk, och öfverallt bland risgrynen syntes fiskfjäll; de
ätande kunde ej få tag i kräftorna med skedarna,
utan måste taga upp dem med fingrarna. I
synner-net Vasja tycktes icke vara det minsta generad utan
stack ned handen så djupt att rockärmen blef våt.
Men det oaktadt tyckte Jegoruschka att maten
smakade mycket bra, den påminde honom om en sorts
kräftsoppa, som hans mamma brukade koka på
fastedagar. Pantelei satt strax bredvid och tuggade på
ett stycke bröd.
»Hvarför kommer du inte hit och äter, farfar?»
frågade Jegoruschka.
»Jag äter aldrig kräftor... Fy!» sade gubben
och vände sig bort med vämjelse.
Samtalet var lifligt under måltiden. Genom
detta samtal fick Jegoruschka den uppfattningen att
alla dessa hans nya bekanta hade någonting
gemensamt, någonting som förlänade dem alla en viss likhet
med hvarandra: det förgångna var för dem alla rikt
på sköna minnen, men det närvarande var svårt och
motbjudande; de talade allesammans med hänförelse
om flydda tider, men nästan med förakt om det
närvarande. Ryssen älskar minnenas värld, men ej den
värld, som omger honom; detta förstod Jegoruschka
ännu icke, och innan måltiden var slut hade han
därför kommit till den öfvertygelsen att alla dessa
män, som sutto kring grytan, blifvit hårdt och omildt
behandlade af ödet. Pantelei berättade att förr i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
