Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pa slepten.
157
springa bort till lasset, men Dymoffs ondskefulla,
vredgade blickar höllo honom kvar. Han greps af
ett häftigt begär att säga någon grof förolämpning,
gick fram till Dymoff och sade flämtande:
»Du är den elakaste människa, som finns! Jag
kan inte tåla dig!»
Nu hade han haft all anledning att springa bort
till föran, men han kunde ej röra sig ur stället och
fortfor:
»Du förtjänar mer än någon annan att komma
till helvetet! Du har inte rätt att förolämpa Emeljan!
Jag skall klaga för Ivan Ivanytsch.»
»Det kan du ju roa dig med!» skrattade Dymoff.
»En sådan där liten gris, som ännu inte är torr
bakom öronen, kommer och gör sig viktig.»
Jegoruschka kunde knappt andas och skälfde i
hela kroppen. Aldrig förr hade han känt något
dylikt. Han stampade med fötterna och skrek:
»Slå honom! Slå honom!»
Tårarna strömmade; han blygdes och sprang
vacklande bort till lasset. Hvilket intryck hans ord
gjort visste han ej. ’Skälfvande af sinnesrörelse låg
han på ullpackorna och hviskade gråtande:
»Mamma! mamma!»
Alla dessa människor, skuggorna kring elden, de
mörka ullpackorna, blixtarna som oupphörligt flammade
i fjärran — allt föreföll honom så hemskt och
fasansfullt. Utom sig af förtviflan började han undra hvar
han egentligen var, och hvarför han kommit till
dessa okända trakter i sällskap med råa, elaka
människor. Hvar voro nu morbror, fader Christofor och
Deniska? Hvarför dröjde de så länge? Kanske de
alldeles glömt honom? Tanken på att han kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
