Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på steppen.
14.1
»Jag hör inte!» ropade Pantelei tillbaka.
»A .. . a ... va! Arja ... a!»
Åskan dånade; den skarpa knallen rullade fram
öfver himlen från öster till väster, så tillbaka igen
och upphörde ungefär midt öfver första lasset.
»Helig! Helig! Helig! Herre Gud allsmäktig!»
hviskade Jegoruschka och gjorde korstecknet,
»himmel och jord äro uppfyllda af Ditt lof!»
Det svarta molnet öppnade munnen och andades
ut flammande eldslågor; i samma ögonblick dånade
åter en åskknall. Knappt hade den tystnat, förrän
en väldig blixt sköt fram och spred ett så skarpt
sken öfver steppen, att Jegoruschka genom en liten
springa på täcket såg hela landsvägen ända långt
bort i fjärran, alla formännen och till och med kunde
urskilja Kirjochas väst. De svarta molnflikarna kommo
allt närmare, och en af dem — stor och bred som
en jättehand med utspärrade fingrar -— gled fram
öfver månen. Jegoruschka slöt ögonen och föresatte
sig att icke öppna dem förrän ovädret var
öfver-ståndet.
Då Jegoruschka legat länge och förgäfves väntat
på regnet, började han hoppas att ovädret kanske
dragit förbi, öppnade ögonen och såg ut genom
springan. Det var förfärligt mörkt. Jegoruschka
kunde hvarken se Pantelei, lasset eller sig själf; han
såg upp mot det ställe på himlen, där månen nyss
strålat, men där var lika mörkt som omkring honom.
I det ogenomträngliga mörkret föreföllo blixtarna
ännu mer skarpa och bländande; det gjorde ondt i
ögonen att se på dem.
»Pantelei!» ropade Jegoruschka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
