Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
l’ä steppen.
hatten och axlarna: hvarken fruktan eller oro kunde
spåras hos honom, han tycktes vara döf för åskan
och blind för blixtarna.
»Farfar! Jättarna!» skrek Jegoruschka
gråtande.
Men farfar hörde icke. Längre bort gick
Emeljan. Han var från hufvud till fot insvept i ett
basttäcke och såg ut som en stor triangel. Yasja hade
ingenting öfver sig; han gick lika rak och stelbent
som vanligt... Vid blixtarnas sken såg det ut som
om fororna ej rörde sig ur stället och som om
formännen stodo förstenade.
Jegoruschka fortsatte att ropa på farfar. Då
han intet svar fick, satt han stilla och orörlig och
hoppades icke mer att ovädret skulle upphöra. Han
var öfvertygad om att blixten i nästa ögonblick
skulle döda honom, och att han skulle få se de där
hemska jättarna om han öppnade ögonen. Han
slutade upp med att göra korstecknet, ropade icke mer
på farfar, tänkte icke mer på sin mor, satt stel af
köld och af den förfärliga vissheten att ovädret aldrig
skulle upphöra.
Men plötsligt fick han böra en röst.
»Jegoruschka, sofver du?» ropade Pantelei ned
ifrån vägen. »Kom ned! Är du döf?.. .»
»Ett sådant oväder!» sade en obekant röst.
Den talande pustade som om han druckit ett stort
glas vatten.
Jegoruschka såg upp. Kring lasset stodo
Pantelei, Emeljan och de tre jättarna. De senare sågo
nu mycket mindre ut, och när Jegoruschka
betraktade dem närmare, upptäckte han att de voro vanliga
bönder och att de icke buro lansar, utan högafflar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
