Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
pa steppen.
sutto fastklibbade vid benen, från hufvudet droppade
vattnet.
»Hvarför står du så där?» frågade gumman.
»Stig fram och sitt ned!»
Med benen utspärrade, gick Jegoruschka fram
till bordet och satte sig på bänken alldeles bredvid
ett hufvud; hufvudet rörde på sig, drog ett djupt
andedrag genom näsan, rörde litet på läpparna och
blef sedan stilla igen. Det tillhörde något, som såg
ut som ett stort bylte, betäckt af en fårskinnspäls.
Det var en gammal kvinna, som låg och sof.
Gumman gick suckande ut ur rummet och kom
strax tillbaka med en melon.
»Var så god, lille herre! Jag har ingenting
annat att bjuda på,» sade hon gäspande och tog fram
en stor, hvass knif, mycket lik de knifvar, med hvilka
röfvarne mördade köpmän på gästgifvaregårdarna.
»Åt, lille herre!»
Skälfvande i hela kroppen åt Jegoruschka en
skifva melon och ett stycke svart bröd. När han
ätit den kalla melonen, började han frysa ännu mer.
»De våra äro ute på steppen i natt...» suckade
hon medan han åt. »Herre Gud, så förfärligt!...
Jag skulle tända lampan framför helgonbilden, men
jag vet inte hvar Stepanida har gjort af den ... Ät,
lille herre, ät!...»
»Klockan är väl två nu,» sade hon gäspande.
»Det är snart tid att stiga upp ... De våra äro ute
på steppen i natt.. . Hvad d.e skola vara
genomvåta! ...»
»Mor lilla!» sade Jegoruschka. »Jag vill lägga
mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
