Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’a stepl’eff.
Pantelei och gumman sutto vid Jegoruschkas
fötter och samtalade hviskande. Då och då hördes
en suck eller en gäspning. Jegoruschka kunde icke
bli varm. Den tjocka, tunga pälsen låg bredd öfver
honom, men det oaktadt skakade han i hela kroppen,
och händer och fötter drogos samman som af kramp.
Han klädde af sig under pälsen, men icke heller
det hjälpte. Frossbrytningarna blefvo allt
våldsammare.
Pantelei gick ut för att lösa af de andra och
kom tillbaka igen, men Jegoruschka hade ännu icke
somnat, utan frös och skakade fortfarande. Han
kunde icke förstå hvad det var, som tyngde öfver
hufvudet och bröstet; kanske det var de gamlas
hviskningar eller den kväljande lukten af fårskinn,
som förorsakade den tryckande känslan. Melonen
hade lämnat en obehaglig ärgsmak i munnen.
»Farfar! Jag fryser!» sade han och kände icke
igen sin egen röst.
»Bof, barn, sof!» hviskade gubben.
Tit kom traskande fram till sängen på sina små
fötter, började slå med armarna, växte sedan ända
upp till taket och förvandlades till en väderkvarn.
Han såg fader Christofor i full ornat, med vigkvasten
i handen, gå rundt omkring kvarnen, hvarefter
kvarnvingarna började svänga rundt. Jegoruschka
förstod, att det endast var fantasier och öppnade
ögonen.
»Farfar!» ropade han. »Gif mig vatten!»
Ingen svarade. Jegoruschka låg illa och tyckte ’
att det var olidligt kvaft i stugan, hvarför han steg
upp, klädde på sig och gick ut. Det dagades redan.
Himlen var fortfarande mulen, men regnet hade upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
