Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4f»
pa steppen.
att ej skälla, gick försiktigt närmare, åt upp den
uppblötta pepparkakan och vände tillbaka ut på
gården.
»Det är Varlamoffs hund!» ropade någon utanför.
Snyftande gick Jegoruschka ut ur fähuset.
Utanför stugan stodo fororna. Dåsiga och tröga som
höstflugor gingo de våta, smutsiga formännen kring
lassen eller sutto på fimmelstängerna. Jegoruschka
såg på dem och tänkte: »Hvad de måste ha det
svårt och tråkigt!» Han gick fram till Pantelei och
satte sig bredvid honom på fimmelstången.
»Farfar, jag fryser!» sade han skälfvande och
stoppade händerna i rockärmarna.
»Ja, vi äro snart framme nu,» sade Pantelei
gäspande. »Då får du värma dig.»
Man begaf sig tidigt i väg. Jegoruschka låg
på lasset och frös och skakade fastän solen gått
upp och hans kläder, ullpackorna och marken redan
börjat torka i solvärmen. Så snart lian slöt ögonen,
såg han genast Tit och kvarnen. Han kände sig
sjuk och utmattad och ansträngde sig af alla krafter
att förjaga dessa bilder, men knappt voro de borta,
förrän han tyckte att Dymoff rytande kom emot
honom med rödsprängda ögon och hotade honom
med knytnäfvarna, eller också hörde han honom
bedröfvad sucka: »Jag är förlorad!» Varlamoff gled
förbi på sin kosackhäst; så kom Konstantin med sitt
leende och sin lycka. Hvad alla dessa människor
voro dåsiga, tråkiga och odrägliga!
En gång — det var fram emot aftonen — lyfte
han upp hufvudet för att be om litet vatten. Föran
stod vid en lång bro, som förde öfver en bred flod.
Det låg som ett töcken af rök öfver floden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
