Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på steppen.
14.1
Jegoruschka såg med ett belåtet småleende på kudden,
på solstrålarna, på sina skor, som nu blifvit borstade
och stodo bredvid soffan. Han tyckte det var
besynnerligt att han ej låg på lasset, att allt var torrt
omkring honom, och att han hvarken såg några blixtar
eller hörde några åskknallar.
Han skyndade upp ur soffan och började kläda
sig. Oljan och ättikan tycktes ha botat honom, ty
han kände sig nu fullkomligt frisk och var endast
litet matt på benen. Han kom ihåg ångbåten,
lokomotivet och den breda floden, som han sett dagen
förut och skyndade att kläda på sig för att så snart
som möjligt få springa ned till hamnen och se på
dem. Då han hade slutat tvätta sig och just skulle
sätta på sig den röda skjortan, hörde han någon läsa
upp dörren. Fader Christofor trädde in. Han hade
en brun sidenkaftan öfver den grofva rocken och log
ett strålande leende (på de gamlas ansikten ser man
vanligen ett strålande leende strax de komma ur
kyrkan), lade hostian och ett paket på bordet och
började bedja:
»Herre Gud, gif din nåd och välsignelse!... Nå,
hur står det till?»
»Det är bättre nu,» svarade Jegoruschka och
kysste honom på handen.
»Gud vare tack och lof!... Jag kommer från
mässan ... Jag gick dit för att träffa en bekant präst.
Han bjöd mig hem till sig på te, men jag gick inte.
Jag tycker inte om att gå bort så där tidigt på
morgonen. Gud vare med honom!»
Han tog af sig kaftanen, strök med handen öfver
bröstet och öppnade långsamt paketet. Det innehöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
