- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
215

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett obotligt ondt.

215

längta efter frälsning, finna den äfven i lika rikt
mått som alla andra människor. Samhället förlåter
icke människorna deras förflutna lif, men Gud anser
ej Maria Magdalena för ringare än alla helgonen.
När Vasiljeff såg någon på gatan hvars dräkt och
åtbörder tillkännagåfvo den fallna kvinnan, eller när
han såg henne afbildad i skämttidningarna, brukade
han alltid komma ihåg en berättelse, som han en
gång läst: en renhjärtad och karaktersfast ung man
fattade kärlek till en fallen kvinna och föreslog henne
att bli hans hustru; hon blef det äfven, men ansåg
sig ovärdig en sådan lycka och tog in gift.

Vasiljeff bodde på en af de bakgator, som gå
från Twerskojbulevarden. Då han gick hemifrån
med sina vänner, var klockan omkring elfva. Efter
en stund började den första snön falla, och den lätta,
nyfallna snön lade sin boja öfver hela naturen.
Snöflingorna sväfvade omkring i luften, under fötterna
knarrade den mjuka snön, marken, hustaken, träden,
gatstenarna — allt syntes så mjukt och hvitt och
ungt; lyktorna brunno i afton klarare än eljes, luften
var genomskinlig, vagnarna rullade fram med ett
doft buller, och under inflytande af den friska, klara,
kalla luften strömmade känslorna fram lika rena som
den hvita, nyfallna, mjuka snön.

»Till denna dystra strand,» gnolade medicinaren,
som hade en vacker tenor, »drages jag oemotståndligt
af okända makter ...»

»Se kvarnen därborta... I ruiner den fallit
re’n...» instämde artisten.

»Se kvarnen därborta... I ruiner den fallit
ren...» upprepade medicinaren, rynkade ögonbrynen
och skakade på hufvudet med en bekymrad min.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free