- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
240

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24Ö

ETT OBOTLIGT ONDT.

skåpet är det bästa och enligt min tanke det enda
medlet.

»Men det är ju någonting omöjligt!» sade
Vasiljeff högt för sig själf och kastade sig ned på sängen.
»Jag skulle inte kunna ingå ett sådant äktenskap!
För att kunna det, måste man vara ett helgon, aldrig
kunna känna hat och icke veta hvad afsky vill säga.
Men antag att jag och mina båda vänner artisten
och medicinaren öfvertalade hvarandra att ingå dylika
äktenskap, och att också alla de andra gifte sig.
Hvad skulle då följden bli? Jo, att så snart det
blifvit kändt, att sådana äktenskap börjat komma i
bruk här i Moskva, skulle strax bokhållaren från
Smölensk ingå ett nytt parti och genast skynda hit
till Moskva för att söka sig någon anställning. I
andra småstäder skulle hans exempel följas, och en
mängd sådana par skulle komma att strömma till
Moskva... Men hvad skall det bli af de hundra
tusental, som finnas i London och i Hamburg?

Oljan hade brunnit ut, och lampan började osa.
Men det kände icke Vasiljeff. Han började åter gå
häftigt fram och tillbaka, försjunken i tankar. Nu
såg han saken från en annan sida: hvad skulle man
göra för att de fallna kvinnorna ej längre skulle
behöfvas? Den första förutsättningen vore, att
männen, som köpa och döda dem, lärde sig inse det djupt
sedeslösa i den slafherrerol de spela och förskräckas
däröfver. Männen måste först befrias ur lastens bojor.

»Vetenskap och konst uträtta icke mycket,»
tänkte Vasiljeff. »Hur högt man än må sätta
vetenskapens och konstens alster, äro de likväl verk af
människohänder, kött af vårt kött och blod af vårt
blod. Äro vi sjukliga, framträder vår sjuklighet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free