- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
244

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

ETT OBOTLIGT ONDT.

»Han tål inte vid att dricka, den stackars poj
ken!»

Sedan gick han. Vasiljeff’ lade sig på sängen,
gömde hufvudet i kudden och började gråta af smärta.
Han fortsatte att gråta ända till kvällen, och ju
ymnigare tårarna föllo desto häftigare blef smärtan.
När det började mörkna, kom han att tänka på
den fruktansvärda natt, som väntade honom, och
greps då af en häftig förtviflan. Han klädde sig
hastigt, skyndade ut ur rummet, lämnande dörren
öppen, och gick ned på gatan . .. Utan att göra klart
för sig hvart han skulle gå, ilade han med snabba
steg till Sadovojgatan.

Det var töväder, och snön föll i täta flingor
liksom kvällen förut. Med händerna instuckna i
rockärmarna och darrande af förskräckelse vid hvarje
ljud, skyndade Vasiljeff Sadovojgatan fram till
Su-charevojtornet. Han gick in på en krog och drack
ett stort glas brännvin, men det gjorde honom icke
bättre. Då han kom till Rasgolja vände han helt
om och gick in på en liten gata, där han aldrig i
sitt lif varit förr. Han kom fram till en gammal
bro, under hvilken vattnet forsade och brusade;
därifrån kunde han se de upplysta fönstren i
Krasnich-kasernen. Vasiljeff grät och darrade, och då ban
icke visste hvad han skulle göra för att genom någon
ny känsla eller någon kroppslig smärta kunna afleda
sitt själslidande, knäppte han upp rocken och
blottställde sitt bara bröst för blåsten och snön. Men
detta minskade icke smärtan. Då han lutade sig
öfver broräcket och såg ned i det svarta, brusande
vattnet, fick han lust att störta sig ned, ej af lifsleda
och ej för att begå själfmord, utan för att stöta sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free