Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBOTLIGT ONDT.
247
der. Då han hörde att modern haft en ovanligt
vacker röst och ibland uppträdt på teatern, fick han
plötsligt en ny idé och frågade:
»Förlåt, men kan ni påminna er, om er mor
hade någon passionerad böjelse för teatern?»
Så förflöto tjugu minuter. Vasiljeff började bli
trött på doktorn, som satt och strök på knäet och
talade om en och samma sak.
»Jag förstår hvarför ni frågar så där, doktor,»
sade han, »ni vill veta om min sjukdom är ärftlig
eller ej. Den är icke ärftlig.»
Doktorn frågade vidare om förhållanden under
Vasiljeffs ungdom, om han skadat hufvudet någon
gång, om han varit slaf under någon passion. Hälften
af de frågor, som vanligen framställas af
samvetsgranna läkare, skulle kunna lämnas obesvarade utan
men för hälsan, men Michail Sergjeitsch, medicinaren
och artisten antogo en så allvarlig uppsyn, som om
de trott, att allt skulle blifvit fördärfvadt, om Vasiljeff
lämnat en enda fråga obesvarad. När doktorn fått
ett svar, skref han strax upp det på ett papper. Då
han fick veta att Vasiljeff först studerat
naturvetenskap, men sedan slagit om och börjat studera juridik,
blef han mycket tankfull.
»Han har skrifvit en utmärkt afhandling,» sade
medicinaren.
»Förlåt, men ni får inte afbryta mig, ty då kan
jag inte hålla tankarna tillsammans,» sade doktorn.
»Ja, det är utan tvifvel anamnesi. Ni är
öfver-ansträngd ... ja ... ja ... Dricker ni brännvin?»
»Mycket sällan.»
Åter hade tjugu minuter förflutit. Medicinaren
började att med låg röst framlägga sin mening om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
