Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring och betrakta mig vänligt småleende. Jag
sitter vid bordet och äter någonting glatt, salt,
fuktigt och slemmigt. Jag äter begärligt utan att tugga,
utan att se upp och utan att bry mig om hvad jag
äter. Jag har klart för mig, att om jag öppnade
ögonen, skulle jag säkert få se de glänsande ögonen,
klorna och de skarpa tänderna...
Plötsligt biter jag på någonting hårdt. Man
hör hur det knastrar.
»Ha-ha-ha! Han äter skalet!» skrattar mängden.
»Tror du man skall äta det med, lilla dumhufvud?»
»Sedan minns jag hur en förfärlig törst börjar
plåga mig. Jag ligger i min säng och kan icke
sofva af halsbränna och en underlig smak i den torra,
heta munnen. Min far går fram och tillbaka och
gestikulerar med händerna.
»Jag tror jag har förkylt mig,» mumlar han.
»Det känns som om en tyngd hvilade på mitt
hufvud... Men kanske det är därför att jag inte...
därför att jag inte har ätit något i dag... Jag är
verkligen bra besynnerlig och dum... Jag såg att
de där herrarna betalade tio rubel för ostronen;
hvarför kunde jag då inte gå fram och be dem om litet
pengar — bara som lån... De hade säkert gifvit
mig det...»
Fram mot morgonen somnar jag och drömmer
om en groda med klor, som sitter i ett skal och
rullar med ögonen. På middagen vaknar jag af
törst och söker med blicken efter min far: han går
ännu fram och tillbaka på golfvet och slår med
händerna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
