Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänker icke på pengarna nu. Om han får en rubel
eller en kopek — det är honom för närvarande
fullkomligt likgiltigt, blott det är någon som vill åka...
De unga männen stiga stojande och skämtande upp
i släden och slå sig ned alla tre på en gång. Nu
skall det afgöras hvilka som skola få sitta och hvem
som skall stå. Efter mycket tvistande och många
om och men, komma de slutligen till det resultatet,
att den puckelryggige skall stå, eftersom han är minst.
»Nå, kör nu!» ropar den puckelryggige, i det
han reser sig upp och börjar andas Jona i nacken.
»En sådan mössa du har, bror lille! Dess make
finns då inte i hela Petersburg!»
Jona skrattar. »Det finns...»
»Nå, kör på nu bara! Tänker du låta det gå
så där långsamt hela vägen?...»
»Det känns som om mitt hufvud ville sprängas...»
säger en af de båda långa. »I går afton drucko vi
båda tillsammans med Vaskoj fyra buteljer konjak
hos Dukmasovich...»
»Jag kan inte förstå hvarför du skall ljuga!»
säger den andra förargad. »Du ljuger då så
förbannadt!»
»Gud straffe mig, om det inte är sant att...»
»Det ar lika litet sant som att flugan hostar!»
»Ha, ha!» skrattar Jona. »Sådana glada herrar!»
»Vill du gå, din gamla krake!» ropar den
puckelryggige. »Går han alltid så där långsamt? Ge
honom ett rapp med piskan!»
Jona känner hur den puckelryggige rör sig
bakom hans rygg och hur hans andedräkt kittlar
honom i nacken. Han ser människor, hör hur de
skämta, och känslan af ensamhet börjar så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
