Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boëthius, Anicius Manlius Torquatus Severinus - Bohrer, Anton - Bohrer, Sophie - Bohrer, Max - Boieldieu, François Adrien - Bolero - Boleyn, Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patricisk slägt; vald 508 eller 510 till
consul, och tillvann sig Öst-götiske
konungen Theodoriks hela förtroende; på
afundsmäns föranstaltande anklagad för
förräderi, blef han afsatt från sina höga
embeten, fängslad och afrättad 524
eller 526. Under sin fångenskap skref
han flera philosophiska arbeten,
hvaribland ett: »De musica», afhandlade
den Grekiska Musiken. Detta arbete
bidrog att betydligt hindra
tonkonstens praktiska utveckling, derigenom
att man sedermera upptog det deri
afhandlade Grekiska systemet — lika
litet förstådt då som nu — och
inplantade det på den Gregorianska
kyrkosången.
Bohrer, Anton. Violinvirtuos; f. i
München 1791; har gjort konstresor i
Europa; f. n. concertmästare i
Hannover.
Bohrer, Sophie. En af nutidens
anseddare pianospelerskor; f. 1828,
dotter till den förre; vistas f. n. i
Petersburg.
Bohrer, Max. Violoncell virtuos; f.
i München 1793, broder till den
förre; är anställd som 1:sta violoncellist
vid hofkapellet i Stuttgart; följde sin
broder på dennes konstresor och
besökte derunder äfven Stockholm; led.
af Svenska musik. akad. Båda bröderna
hafva componerat för sina instrumenter.
Boieldieu, François Adrien. Ryktbar
Fransk operacomponist; f. i Rouen
1775; fadren var secreterare hos
Cardinal de Larochefoucauld. Redan i
tidigaste åren visade Adrian ovanliga
anlag för musik, till följe hvaraf han
anställdes som chorgosse vid
Metropolitankyrkan och fick till lärare
orgelnisten Broche; oemotståndlig böjelse för
operamusiken dref honom dock att, med
endast 30 fr. på fickan, vandra till
Paris, der han kunde få höra i sin
fulla glans de honom så kär blifna
Gretry’s, d’Alayrac’s och Mehul’s
operor uppföras. Han anlände till Paris,
och måste här försörja sig med
lectioner och pianostämmningar. Slutligen
hade han den lyckan att finna ett hem
i Erardska huset (redan då berömdt för
sin pianofabrik), och der gjorde han
bekantskap med Rode, Mehul,
Cherubini m. fl. Efter att hafva utgifvit
några lyckade sånger samt
instrumentalcompositioner, började han att skrifva
för operan. Det var på detta fält han
skulle skörda sina lagrar. Hans
»Califen i Bagdad», »Jean de Paris»,
»Hvita frun på Slottet Avenel»,
»Chörerna till Racine’s »Athalie» etc. hafva
öfverallt der de gifvits rönt den mest
lysande framgång. De
pianocompositioner han tidigare skrifvit, hade
beredt honom plats som Prof. vid
conservatoiren; nu invaldes han till led.
af akademien. B. † 1834 på sin
landtegendom Jarcy, nära Paris.
Bolero. Spansk nationaldans i
menuettens takt, med egendomlig, liflig
rhytm; accompagneras med guitarr och
castanjetter, understundom äfven med
sång; utföres alltid af 2 personer;
uppfanns 1780; är till sitt uttryck
ädlare och icke till den grad sinlig som
Fandangon.
Boleyn, Anna. Dotter af Sir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
