Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formes, Theodor - Foroni, Jacopo - Forte - Fortepiano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engagerad vid hofoperan i Wien mot ett
honorar af 10,000 Rdr Rmt.
Foroni, Jacopo. Svensk hofkapellm.
och tonsättare; f. 1825 i Verona, son af
kapellm. Domenico Foroni; studerade
först juridik och mathematik,
tjenstgjorde sedermera som ingeniörofficer
och tog (1830—40) verksam del i
Italienska frihetsstriden; utnämndes 1849
till hofkapellm. vid kongl. operan i
Stockholm, der han förut såsom
Orchesteranförare vid ett Italienskt
operasällskap gjort sig fördelaktigt bemärkt; blef
sedermera R. W. O. och led. af
musik. akad.; uppträdde som pianovirtuos i
flera concerter, och egde sällsynt
skicklighet i prima-vistaspelet, † i Stockholm
1858 af cholera. Spirituel som
anförare, meddelade han sin eld och sin
hänförelse åt den corps han ledde;
uppfinningsrik i sina tonskapelser, okonstlad
i sitt väsende och begåfvad med ett
ovanligt godt hufvud, tillvann han sig
många vänner och beundrare. Bland
hans comp. må nämnas: operorna
»Christina di Svezia»; »I Gladiatori»;
»Margherita»; operetten »Advokaten
Pathelin»; Messor; 3 concert-ouverturer;
stråkquartett; solo- och flerstämmiga sånger;
pianoetuder. Fullständig uppgift på
hans samtliga comp. läses i Svenska
Tidningen 1858, N:o 218.
Forte. Se F.
Fortepiano. Pianoforte eller piano;
instrument, till flera delar liknande
clavéret, men af betydligare storlek och,
till följe af sin mera sammansatta
mekanik och sina tjockare strängar, af
starkare ton. Uppfanns 1717 af
orgelnisten Schröter i Nordhausen. Det
första instrument af detta slag
förfärdigades dock först af Silberrnann 1756.
Pianot eger ett tonomfång af omkring
7 octaver (,c —g’’’’); dess strängar
anslås af fritt svängande, skinnbeklädda
hammare, satta i rörelse medelst
anslag på tangenterna. I afseende på
den yttre formen indelas
pianoinstrumenter i Flygel och Taffelformiga.
Till flygelformiga höra: Liggande
flygeln, hvars långsträckta, på
bredden aftagande, vingformiga skapnad,
gifvit instrumentetet sitt namn;
claviaturen är här anbringad på längsta
bredsidan, och strängarna (trechoriga) löpa
i rät vinkel mot tangentraden;
Stående flygeln och Kabinettpianot (Fr.
Piano Droit), hvilkas strängar, mekanik
och resonansbotten befinna sig i
vertikal ställning mot claviaturen, till följd
deraf, att den del af instrumentet som
innesluter dessa delar är upprättstående.
Stående flygeln är mindre än den
liggande, har derföre mindre
stränglängder samt följaktligen mindre stark ton.
Ett mindre slags kabinettpiano, det s.
k. Pianinot, har ännu svagare ton. De
taffelformiga instrumenterna, Tafflar
kallade, upptagande betydligt mindre
rum än flyglarna, hafva en
rektangulär form; i anseende till deras
strängars ansenligt förminskade längd, hafva
de en mindre stark och fyllig ton än
flyglarna. Erard’s fabrik i Paris anses
lemna de yppersta flyglar. De bästa
tafflar förfärdigas af Aloys Biber i
München; Betsy i Wien; Hüni och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
