Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jones, Edward - Jones, William - Jongleurs - Jonisk tonart - Josephson, Jacob Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland annat: Bardernas gamla
krigsmelodier, satte för flera instrumenter.
Jones, William. Baronet.
Orientalist (kännare af de Österländska
språken); f. i London 1746; † 1794 som
öfverdomare i Calcutta; har, förutom en
mängd skrifter i Asiatiska litteraturen,
utgifvit en värdefull afhandling öfver
Hinduernas musik.
Jongleurs. (Fr.) Sålunda kallades hos
Provençalerna och i norra Frankrike
spelmännen och sångarne af profession,
till skillnad från de lärda, och vid
hofven upptagne, konstskalderna
(Troubadours och Trouvères). Numera:
Gycklare; Taskspelare.
Jonisk tonart, äfven kallad Jastisk.
Den authentiska kyrkotonart hvars
grundton är c; och hvilken bland alla de
gamla tonarterna, är den som mest
öfverensstämmer med vår dur-tonart.
Josephson, Jacob Axel. Ph. D:r.,
tonsättare; f. 1818; student vid
Upsala akademi 1835; anställdes 1841
som director cantus vid Upsala
cathedralskola; tog Ph. Doctorsgraden 1842
samt lemnade följande året
universitetet, i afsigt att helt och hållet egna
sig åt tonkonsten. Genom en större,
af Jenny Lind och Julius Günther i Upsala
föranstaltad Concert, sattes han i
tillfälle att företaga en utrikes resa till
fullkomnande af sina musikstudier. Då
musik. akad. i Stockholm hos
Regeringen afstyrkte hans ansökan om
offentligt understöd till fortsättande af
denna resa, var det Jenny Linds
frikostiga bidrag dertill som gjorde att
det blef honom möjligt att vinna sitt
mål; blef 1844 elev i orgelspelning af
Julius Schneider i Dresden; studerade
de följande 2:ne åren comp. under
Hauptmann’s och Gade’s ledning i
Leipzig; vistades i Rom 1845—46;
återvände 1847 till Sverige; förestod som
chördirigent det i Stockholm bildade
»Philharmoniska Sällskapet», hvilket på en
Concert gaf åtskilliga af hans större
comp.; utnämndes 1849 till director
musices vid Upsala universitet, der han
stiftade ett »Philharmoniskt sällskap»,
hvilket gifver årliga concerter, derå
de förnämsta äldre classiska och
moderna sångverk uppföras; föranstaltade
1860, med biträde af akademiska
sångföreningen och kapellet samt af de
förnämsta lyriska och dramatiska talanger
inom universitetsstaden, uppförandet af
Sophocles »Antigone» med
Mendels-sohn’s musik, — det första och hittills
enda uppförande af detta dramatiska
mästerverk å någon scen i Norden. Genom
denna tillställning bildades grundfonden
till ett musikstipendium som under namn
af »Antigonestipendiet», redan börjat
utdelas; erhöll 1841 det Bergfalkska
priset för skaldestycket: »Konstnärens
Morgonbön»; inkallades under vistelsen
i Rom till hedersled. af akademien
»Santa Cecilia» derstädes, samt blef
1857 invald till led. af Svenska
musik, akad. Utgifvit en akademisk
afhandling: »Några momenter till en
karakteristik af den nyaste musiken»
(Upsala, 1842); Elementarlära i musik,
(Upsala, 1860, 2 uppl. 1862); comp.
symphoni i Ess-dur; »Islossningen»,
för chör och orchester (Leipzig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
