Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalkbrenner, Friedrich - Kalliwoda, Johann Wenzel - Kalliwoda, W. - Kammarmusik - Kammar-ton - Kanal - Kandele - Kandler, Franz Sales - Kanne, F. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vann anseende som pianist och lärare
i pianospelning; har på sina konstresor
i Belgien och Tyskland firat triumpher;
† 1849 i Paris af cholera.
Utgifvit en pianoskola; comp. flera
concerter, septett, sextett, quintett,
fantasier etc. för piano.
Kalliwoda, Johann Wenzel.
Tonsättare, led. af Svenska musik. akad.;
f. i Prag 1800; utgick från dervarande
conservatorium, samt anställdes
som violinist vid theaterorchestern i
nämnde stad; blef derefter kapellm. i
Fürstenberg (Donauschingen). Vistas
sedan 1854 som pensionerad i Karlsruhe.
Skrifvit symphonier; concerter;
operor, deribland: »Christine»,
»Bianca»; violin och pianocomp.; sånger.
Kalliwoda, W. Kapellm. i Karlsruhe;
f. derstädes 1827; studerade vid
conservatoriet i Leipzig; har gjort sig
känd som pianovirtuos och sångcomponist.
Kammarmusik. Det slags musik
som egnar sig för mindre rum än
vanliga concertsalar. Till kammarmusiken
räknas violquartetten, quintetten m. m.,
sonaten för ett eller flera instrumenter,
solo- och flerstämmiga sånger.
Kammar-ton eller Orchesterton.
Den vanliga stämton, som begagnas vid
stämmandet af de till orchester- eller
kammarmusik erforderliga instrumenter.
Jfr. Chor-ton och Stäm-ton.
Kanal. Det af bräder sammansatta
fyrkantiga, långa, tätt sammanfogade
rör i orgeln, genom hvilket vädret från
belgorna ledes in i väderlådan.
Kandele eller Kantele. Finskt
instrument af violinens storlek och hvars
strängar, under spelningen, knäppas
med fingrarna; begagnades fordom af
Finnarne vid deras trollsånger och
säges vara uppfunnet af deras förnämsta
gud Wäinömöinen.
Kandler, Franz Sales. Tjensteman
vid Krigs-Commissariatet i Wien; f.
1792 i Kloster-Neuburg i Österrike; †
1831 af cholera; egde mångsidig
vetenskaplig bildning och grundliga
musikkunskaper; var, under sin vistelse i
Italien, en nitisk forskare i archiverna
i afsigt att beriktiga och utvidga sina,
redan långt förut påbörjade, arbeten
öfver den Italienska musiken. Utgifvit
bland annat: G. A. Hasse’s
lefvernesbeskrifning (Venedig, 1820); »Ueber
das Leben und die Werke Palestrina
etc.» — ett oeuvre posthume, som
bearbetades och utgafs af Baini, beledsagadt
med ett företal och anmärkningar af
Kiesewetter (Leipzig, 1834, Breitkopf &
Härtel).
Kanne, F. A. Tonsättare och
musikskriftställare; f. 1778 i Sachsen;
studerade först theologi och medicin, men
egnade sig sedermera odeladt åt de
Sköna Konsterna, förnämligast
musiken; studerade comp. hos Weinlig i
Dresden. Furst Lobkowitz blef hans
gynnare i Wien. Här redigerade han
de sista årgångarna af »Wiener
musikalischer Zeitung», skref critiker, men
led, till följe af sitt oordentliga
lefnadssätt, ofta nöd, och måste slutligen
skrifva namnsdagsversar för bröd; † i
Wien 1833. Enligt Gathy, var Kanne
år 1809 kapellm. i Pressburg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
