Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindström, Carl Gustaf - Lingke, G. F. - Liniesystem - Linke, J. - Lipinski, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm; f. 1779; antogs som elev vid
kongl. operan 1793. Bland hans
förnämsta roller voro Renauds i
»Armide» och Christians i »Gustaf Wasa».
Såväl för sin sköna, omfångsrika
tenorröst, som för sin präktiga figur vann
han lifligt bifall. Afgick från scenen
1838 med titel af Hofkamererare; †
Stockholm 1855; var gift med, men
sedermera skiljd från Christina
Elisabeth Frösslind (s. d.).
Lingke, G. F. Bergs-Råd i
Dresden; † Weissenfels omkring 1780.
Utgifvit musiktheoretiska afhandlingar,
införda i Mitzlers’ »Neu eröffnete mus.
Bibliothek», m. fl. arbeten i samma
ämne.
Liniesystem. Se Notplan.
Linke, J. Violoncellist; f. 1783 i
Schlesien; var först anställd som
violoncellist vid Theaterorchestern i
Breslau; anställdes 1808 vid Furst
Rasumoffsky’s kapell i Wien, der han af
Beethoven blef upptagen som vän;
engagerades 1831 sorn solovioloncellist vid
Hofoperaorchestern i Wien; † 1837;
känd som förträffig quartettspelare,
isynnerhet i föredraget af Beethovens
quartetter. Comp. violinconcerter.
Lipinski, Carl. Sedan 1838
concertmästare i Dresden; f. 1790 i
Radzyn i Polen; var anställd som
musikdirektör vid operan i Lemberg 1810;
vann genom sitt violinspel under sina
konstresor Europeiskt rykte; comp.
militär concerter; stråktrio; capriccier för
violin; variationer m. m. Paganini,
en gång tillspord hvem han ansåg vara
den förste violspelare i verlden, säges
hafva svarat: »Hvem den förste är,
vet jag icke, men den andra är
Lipinski».
Lira. Föråldradt stränginstrument,
icke att förvexla med de Gamles Lyra;
är bildad i form af en aflång, till sin
undra del kupig låda med plan
resonansbotten och kort, tjock, svängd
hals; bäres af den spelande i en rem
framför bröstet. Lyrans 4 strängar,
af hvilka 2 :ne inne i lådan befintliga,
oförändradt medklinga i unison eller
quint, bringas att ljuda genom ett med
kolophonium i kanten bestruket trähjul
hvilket tjenar i stället för stråke, ock
som medelst en vef kringvrides med
högra handen, under det den vänstra
handens fingrar anslå en, jemte
strängarna löpande claviatur af l O-12
tangenter; påträffas nu mera endast hos
kringvandrande Savoyardgossar.
Liseorius, C. F. S. Praktiserande
läkare i Leipzig; f. derstädes 1780;
utgaf 1814 en Dissertation öfver
menskliga röstens theori, samt lät införa i
»Caecilia», B. IV. 161 ff.:
»Bemer-kungen iiber Gottfr. Weber’s
phisiolo-gisch - akustische Hypothese in
Be-treff der menschlichen Stimmen.
Lissajous. Prof. i akustik vid
Pariserconservatoiren; led. af Svenska
musik, akad.
I/istesso tempo eller Lo stesso
tempo. (It.) Samma tidmått.
Beteckning, som användes der
taktindelnia-gen för tillfället förändrats, men
tempot, eller den tidrörelse som i början
af stycket var bestämd, likafullt skaii
fortvara. Jfr. Doppio Movimento*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
