Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marsch - Marsch bussar! gån på uti Herrans namn - Marschner, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den egentliga Marschen gjordes under
30-åriga kriget.
Marsch bussar! gån på uti Herrans
namn. En marsch, som konung Carl
XII alltid, innan han började någon
drabbning, lät sina trupper afsjunga,
dock först sedan psalmen: »Vår Gud
är oss en väldig borg» blifvit sjungen.
Marschen anses vara författad af Carl
XII:s ryktbare härförare, grefve
Magnus Stenbock; deraf namnet:
Stenbockens marsch; den finnes, efter en af E. J.
Arrhén von Kapfelman utgifven
bearbetning i stämmor, införd i A. J.
Arvidssons »Svenska Fornsånger» (II, N:o
162).
Marschner, Heinrich D:r. Tysk
tonsättare; f. 1796 i Zittau; componerade
redan som helt ung. Under sin
studietid vid gymnasiet i Bautzen, hade
han componerat en liten ballett: »Die
stolze Bäurin», som uppfördes der af
en resande theatertrupp. Direktörn hade
lofvat att förtiga tonsättarens namn.
Under repetitionen smyger sig Marschner
in i salongen. Ouverturen börjar; allt
tyckes gå väl, tills plötsligt musiken
afbrytes genom en hornist, som, i raseri öfver
ett i stämman befintligt felaktigt ställe,
utbrister: »Hvad är det för en åsna
som skrifvit det här, det kan ju ingen
menniska blåsa!» Vår unge componist,
hvars nerver förut voro i hög grad
spända, förlorade i detta ögonblick all
besinning, ilade hem, och föll i en häftig
nervfeber, derur han först efter 7 veckor
tillfrisknade. Detta hans första steg
på den musikaliska banan, gjorde
honom emellertid i längden godt; det
sporrade honom till nya ansträngningar.
Med otrolig ifver egnade han sig åt
musikstudiet; inskref sig det oaktadt
1816 som student vid universitetet i
Leipzig. Om dagarna bevistade han
föreläsningarna; nätterna spelade han
och componerade. Compositionen
studerade han under Schicht, fick flera af
sina arbeten sålda, samt kunde med
vinsten glädja sin i behof stadda
moder. 1817 kunde han genom grefve
Thadée von Amadée’s omhuldande
frikostighet vinna sin högsta önskan: att
endast lefva och verka för tonkonsten.
På ett af denne grefves gods i Ungern,
skref han sin l:sta komiska operett:
»Der Kyffhäuser Berg» (text af
Kotzebue), som med bifall gafs på flera
theatrar; erhöll smickrande loford af
C. M. v. Weber, hvilken i Dresden lät
uppföra hans 2:dra opera »Heinrich
IV und Aubigné». I nämnde stad, dit
Marschner nu begaf sig, blef han på
det välvilligaste upptagen af Weber,
— båda voro förut de innerligaste
själsförvandter. 1823 erhöll Marschner
musikdirektörsplatsen vid Italienska
operan i Dresden; utnämndes 1830 till
hofkapellmästare i Hannover;
öfverhöljdes med ärebetygelser och erhöll bland
annat Doctorsdiplomet från universitetet
i Leipzig; erbjöds i Köpenhamn
hofkapellmästare — och
generalmusikdirektörsplatserna, hvilka han dock undanbad
sig. Af flera regenter begåfvades han
med Ordensutmärkelser och flera
musikföreningar täflade om att invälja
honom till hedersledamot. Marschner †
1861 i Hannover, efter att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
