Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazer, Johan - Mazurka eller Masureck eller Masurek - Mecklin, Johan A. - Medesimo tempo - Mediant - Medljudande toner - Méhul, Henri Etienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mazer † i Stockholm 1847. En
medalj slogs öfver honom 1852 af
musik. akad.; inskriften på frånsidan af
denna medalj utgöres af akademiens
devis: »Anda och Konst».
(Minnespenningar öfver enskilda
Svenska män och qvinnor, beskrifna af Bror
Emil Hildebrand, Stockholm, 1860, m. fl.
a. k.).
Mazurka eller Masureck eller
Masurek. Polsk nationaldans; melodien
i ¾ eller 3/8 takt af liflig, stundom vild
melankolisk, men behagfull karakter;
har fått sitt namn af innevånarne i
Woiwodskapet Masowien — de s. k.
Masurerna. Namn på ett karakterstycke för
piano, skrifvet i samma rhytm som
dansmelodien. Chopin har lemnat
mästerstycken i denna genre.
Mecklin, Johan A. Hofsecreterare,
Director musices och orgelnist i
Linköping. Författat en, till Vet. akad.
1762 inlemnad, afhandling: »Huru
orgelverk böra besigtigas och
undersökas innan de approberas»; lemnat flera
uppgifter för Hülpher’s »Historisk
afhandling om Musik», samt utgifvit en
afhandling med titel: »För Begynnare
i Tonkonsten, med Tabeller etc. jemte
några öfningsexempel för violin
(Linköping 1802).
Medesimo tempo. Se L’istesso
tempo.
Mediant. Benämning på en
dur- eller molltonarts 3:dje ton; kallas
Mediant, emedan den har sin plats
emellan toniken och dominanten. I
C-durtonarten är e Mediant. Medianten kan
äfven kallas Öfvermediant, till
skillnad från Undermedianten, som är en
tonarts 6:te ton; t. ex. i
C-durtonarten: tonen a (medeltonen mellan
toniken och underdominanten, nedåt
räknadt).
Medljudande toner. Se Aliquottoner.
Méhul, Henri Etienne. En af den
äldre Franska skolans förträffligaste
tonsättare; f. 1763 i Givet; blef vid 11
års ålder orgelnist i dervarande
Fransiskanerkyrka. Fadren, som var kock
vid ett nära liggande
garnisonsregemente, bestämde sin son att blifva
munk; men nämnde regementes
öfverste, som anade den unge Méhul’s
kommande betydelse, tog honom med sig
till Paris. Här blef en Tysk
(Edelmann) hans lärare i pianospelning.
Utan medel, måste han dock här
framlefva sina dagar bekymmersamt nog.
Gluck hade nyss fulländat sin
»Iphigenie en Tauride». Méhul lyckades
smyga sig in i salongen under
generalrepetitionen, och blef af musiken så
gripen, att han, då han icke såg sig
någon möjlighet att följande dagen
komma på sjelfva representationen, beslöt
att qvarstadna och gömma sig under en
logebänk. Han blef dock här upptäckt
af loge-vaktmästaren, och på ett temligen
högljudt sätt utvisad. Gluck, som ännu
var qvar på theatern, hörde detta, och
efterfrågade orsaken. Bäfvande nalkades
ynglingen mästaren, hvilken rördes af hans
framställning om förhållandet, gaf honom
icke allenast fribiljett, utan äfven
inbjöd honom i sitt hus och lät honom
under sin ledning göra sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
